Ränderna - en skiktdikt
"Han började besväras av sin randiga själ.
Just när han befann sig i ett gynnsat skikt
människovänlig, unnade andra lycka
steg han miste, halkade genom ett hål
ner i ett undre skikt med gyttjig lera
där det var ovilja och kalla tankar
och där han ville vara ond och ensam.
Och ändå väntade han huttrande
att själen skulle öppna nästa skikt
där röster fanns, där värmen blev besvarad."
ur Molnskuggan av Solveig von Schoultz. Bonnier Alba. 1996.
Som synes fortsätter coating culture bjuda en kontrakulturell bild av fenomenet skiktning. Här är det Solveig von Schoultz (1907-1996) som talar om själens inre skikt och dess behov av avlagring. Tematiskt tar vanligen lyrikern Schoultz avstamp i det enkla och vardagliga, smaken av nygräddat bröd eller filbunkens svalka, som hon ger existentiell betydelse medan naturimpressionerna är kristallklara i sin exakthet. Här är det emellertid det transcendentala som behandlas - tonvikt läggs på den trånga, statiska samlevnadsproblematik i vid mening. Notera bruket av ordet "skikt" och dess växlande innebörd.
Dikten står som avslutning i Schoultz sista diktsamling Molnskuggan (molnen och skuggorna; två av tillvarons fördunklande lager). Den kan läsas som ett testamente till eftervärlden - ett stridsskall! Människa, luckra upp ditt inre, lev i lager, flyt ut över världen och omfamna allt!
Just när han befann sig i ett gynnsat skikt
människovänlig, unnade andra lycka
steg han miste, halkade genom ett hål
ner i ett undre skikt med gyttjig lera
där det var ovilja och kalla tankar
och där han ville vara ond och ensam.
Och ändå väntade han huttrande
att själen skulle öppna nästa skikt
där röster fanns, där värmen blev besvarad."
ur Molnskuggan av Solveig von Schoultz. Bonnier Alba. 1996.
Som synes fortsätter coating culture bjuda en kontrakulturell bild av fenomenet skiktning. Här är det Solveig von Schoultz (1907-1996) som talar om själens inre skikt och dess behov av avlagring. Tematiskt tar vanligen lyrikern Schoultz avstamp i det enkla och vardagliga, smaken av nygräddat bröd eller filbunkens svalka, som hon ger existentiell betydelse medan naturimpressionerna är kristallklara i sin exakthet. Här är det emellertid det transcendentala som behandlas - tonvikt läggs på den trånga, statiska samlevnadsproblematik i vid mening. Notera bruket av ordet "skikt" och dess växlande innebörd.
Dikten står som avslutning i Schoultz sista diktsamling Molnskuggan (molnen och skuggorna; två av tillvarons fördunklande lager). Den kan läsas som ett testamente till eftervärlden - ett stridsskall! Människa, luckra upp ditt inre, lev i lager, flyt ut över världen och omfamna allt!
