Karl Klinga - Jordnära konst i många skikt
Changed by every wave
My faith is like shifting sand
So I stand on grace"
ur Shifting sand av Caedmon's Call
I lager på lager bygger Karl Klinga från Groß-Enzersdorf upp sina målningar på jute, trä och glas. Jordiga toner, rörelse och djup präglar motiven, en vidareutveckling av abstrakta landskap. De många skikten gör att man kan jobba både horisontellt och vertikalt, vilket i sin tur gör bilderna tredimensionella. "Skikt" (lagen) är en nyckelterm hos Klinga som många valt att tolka som ett universellt tema för sakernas tillstånd. Till exempel spelade skiktpopbandet Shapeshifters in Mind 1982 in spåret "He digs through earth's sediment, he carves in Gaia's flesh" som en hyllning till Klingas konst.
Tekniken att måla akryl på glas med hjälp av en liten trädgårdsspade utvecklade Klinga till sin medverkan i en internationell hundutställning. Verken skulle stå utomhus och tåla både regnvatten och urin. Glas var det enda som kunde tänkas fungera i sammanhanget, och det fanns en lång tradition av att måla på glas i hans hemland Österrike, s k hinterglasmaleri.
Glasmålningarna bygger han upp från förgrund till bakgrund, inte tvärtom som i det konformistiska måleriet. Sålunda får konstnären mindre kontroll över slutresultatet, målningen får en egen vilja - drift att leva. Man kan se Karl Klingas tavlor på många sätt, minnet använder olika delar i bilden. Vänder man på en tavla, bara ett kvarts varv, kanske man ser havet, som en våg på väg att översvämma en liten infödingsby.
Den skiktade konsten är ett sätt att opponera sig mot det fastslagna som nått konventionens status, det som inte räknar med så många faktorer i själva levandets besvär. Det är viktigt att det finns förruttnelsebakterier som smälter ner det cementerade tänkandet och det är nödvändigt att det finns konstnärer som inte går med på det etablerade. Det finns så många skikt i tillvaron som det etablerade inte bejakar eller tar hänsyn till. Därför måste man ihärdigt hålla på med konsten så att förruttnelsen ständigt pågår. Det måste alltid finnas andningshål för det som inte syns, men som man lever av, det som inte är bröd och inte porr och inte pengar. Därför välkomnar jag Karl Klingas framhärdande som förruttnelsebakterie.
"Urmoder", spadad i hönsavföring över spräckligt Kosta-glas, 1971.
(I bloggföreståndarens ägo)
